Samtidigt som vi har en justitieminister som tydligen får uttala sig hur tokigt som helst utan konsekvenser så beslutade Rikspolisstyrelsen att bestraffa tre av de fyra poliserna vars röster gick att höra på den film som spelades in på Rosengård i Malmö den 18 december 2008. Att de bestraffade poliserna uttrycker sig olämpligt får jag väl hålla med om. Men där slutar också min förståelse för hur Rikspolisstyrelsen valt att hantera detta ärende.
De två polismän som använde sig av uttrycken ”apejävel” och ”blattajävlar” fick löneavdrag med fem dagars lön vardera. En polisutredare som såg filmen och hörde hur poliserna uttryckte sig, fick en formell varning för att han inte rapporterade detta uppåt. Den polis som filmade gick helt fri från diciplinpåföljd eftersom han lämnade filmen ifrån sig. Även chefen för Malmöpolisen, Ulf Sempert och chefen för kriminalsektionen i Malmö, Bengt-Åke Malm, kritiseras för att de inte ansågs ha agerat tillräckligt kraftfullt.
Före detta justitieminister Thomas Bodström stack kniven i ryggen på sina juristkolleger för att vinna billiga politiska poäng när den onyanserade våldtäktsdebatten var som mest högljudd. Likadant gör nu Rikspolisstyrelsen i ett försök att verka duktiga, handlingskraftiga och politiskt korrekta. Poliserna som hörs på filmen är fulla av adrenalin och ingen skall inbilla mig att de inte sagt något olämpligt i en sådan situation. Jargong har vi inom alla yrkesgrupper så även polisen. Att inte ha förståelse för att poliser kan uttrycka sig så som de gör på filmen, i den utsatta situation som poliserna var i, är inget annat än ett utslag av total brist på empati.
Inga relaterade artiklar.
